37 SAFFAT

  • 37:1

    VID DEM som ställer upp i sluten ordning

  • 37:2

    och som med kraft driver bort [det onda]

  • 37:3

    och som läser högt [Guds] påminnelser!

  • 37:4

    Er Gud är förvisso den Ende Guden,

  • 37:5

    Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan och alla soluppgångars Herre.

  • 37:6

    Vi har smyckat den nedre himlen med stjärnor och stjärnskott,

  • 37:7

    ett skydd mot alla upproriska andar,

  • 37:8

    som inte skall lyssna till de högsta väsendenas [tal]. Därför drivs de bort [av stjärnskott] från alla håll -

  • 37:9

    obönhörligt utstötta - och deras straff skall vara utan ände.

  • 37:10

    Men den som snappar upp något [av den förbjudna kunskapen] skall förföljas av en flamma av eld som borrar sig igenom allt.

  • 37:11

    FRÅGA DEM, [Muhammad, som förnekar uppståndelsen] vad de anser ha varit den svårare uppgiften: att skapa dem - som Vi skapade av fast, formbar lera - eller [allt annat, himlarna och jorden och vad däremellan är,] som Vi har skapat.

  • 37:12

    Men när du häpnar [inför Guds skapelseunder], hånar de och gör narr av dig.

  • 37:13

    Och när de blir påminta, stämmer påminnelsen dem inte till eftertanke.

  • 37:14

    Och ser de ett [Guds] tecken, skämtar de om det

  • 37:15

    och säger: "Detta är uppenbarligen ingenting annat än trolldom!

  • 37:16

    Skulle vi efter döden, när vi blivit mull och murkna ben, återuppstå till nytt liv

  • 37:17

    Och kanske våra förfäder likaså?"

  • 37:18

    Säg: "Ja, helt visst, och ni kommer att förödmjukas."

  • 37:19

    Ett enda mäktigt rop skall ljuda, och de kommer att se [den nya verkligheten]

  • 37:20

    och jämra sig: "Vi är förlorade! Detta är Domens dag!"

  • 37:21

    [Och en röst hörs:] "Detta är Åtskillnadens dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga, en Dag] som ni påstod aldrig skulle komma!"

  • 37:22

    [Och Guds befallning ljuder:] "För samman de orättfärdiga och deras gelikar med dem som de tillbad

  • 37:23

    i Guds ställe, och visa dem vägen till helvetet

  • 37:24

    och låt dem göra halt [där]." [Då] skall de tillfrågas:

  • 37:25

    "Hur är det fatt med er? Ni hjälper ju inte varandra!"

  • 37:26

    Nej, den Dagen kommer de att ge upp sitt motstånd.

  • 37:27

    Men de närmar sig varandra och var och en försöker lägga över ansvaret [för sin synd] på en annan.

  • 37:28

    [De första] säger: "Det var ni som kom mot oss från höger."

  • 37:29

    [Och de andra] svarar: "Nej, ni var människor utan tro.

  • 37:30

    Vi hade alls ingen makt över er; tvärtom var ni egensinniga och påstridiga.

  • 37:31

    Vår Herres ord mot oss har nu gått i uppfyllelse och vi måste lida [vårt straff].

  • 37:32

    Vi ledde er på avvägar, men vi var [själva] vilseledda."

  • 37:33

    Ja, den Dagen skall de tillsammans lida samma straff.

  • 37:34

    Så behandlar Vi de obotfärdiga syndarna.

  • 37:35

    Varje gång de fick höra orden "det finns ingen gud utom Gud", kände de hur högmodet steg dem åt huvudet

  • 37:36

    [tills] de sade: "Skall vi överge våra gudar för en galen poets skull?"

  • 37:37

    Nej, han [är varken galen eller poet! Han är Vårt sändebud som] har kommit till dem med sanningen och med bekräftelse av [de tidigare] budbärarnas [budskap].

  • 37:38

    Ni skall sannerligen få utstå ett plågsamt straff,

  • 37:39

    men ni skall inte straffas för annat [eller mer] än vad ni gjorde.

  • 37:40

    Men Guds sanna tjänare,

  • 37:41

    skall förses med det som är förutbestämt [för dem]: -

  • 37:42

    alla frukter [som de har lust till] - och de skall visas stor heder

  • 37:43

    i lycksalighetens lustgårdar.

  • 37:44

    På högsäten [skall de sitta] vända mot varandra.

  • 37:45

    Och en skål skall bäras runt [med en dryck] från en ren källa,

  • 37:46

    vit [som mjölk] och vars fina smak hänför dem som dricker;

  • 37:47

    i den finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus.

  • 37:48

    Och hos dem skall vara följeslagerskor med fagra ögon och blygt sänkt blick,

  • 37:49

    [sköna och orörda] som [strutsens i sanden] gömda ägg.

  • 37:50

    Och de [saliga] närmar sig varandra och frågar [om livet på jorden].

  • 37:51

    En av dem säger: "Jag hade en nära vän

  • 37:52

    som brukade fråga: 'Hör du verkligen till dem som tror

  • 37:53

    att vi, efter att ha dött och blivit mull och torra ben, skall föras fram för att rannsakas och dömas?'”

  • 37:54

    [Och:] "Vill ni se ned?" -

  • 37:55

    Och när han ser ned, ser han [vännen] mitt i Elden

  • 37:56

    [och] utropar: "Vid Gud! Det var nära att du drog mig med dig i fördärvet;

  • 37:57

    om inte Gud hade varit mig nådig skulle jag helt säkert ha hört till dem som förs dit [där du är]!"

  • 37:58

    [Och han fortsätter:] "Vi skall alltså inte dö [på nytt]

  • 37:59

    efter vår död [på jorden] och inte straffas

  • 37:60

    Det är sannerligen en stor, en lysande seger!

  • 37:61

    Låt alla som strävar, sträva efter att uppnå ett sådant [mål]!"

  • 37:62

    Är inte det som bjuds [i paradiset] bättre än [det mottagande som bestås i helvetet under] det träd i vars frukt döden lurar?

  • 37:63

    Vi har gjort [trädet] till en prövning för dem som begår orätt.

  • 37:64

    Det växer på helvetets botten;

  • 37:65

    dess frukt liknar djävulshuvuden,

  • 37:66

    som de [dömda] får äta för att stilla sin hunger.

  • 37:67

    Till detta får de sedan dricka smutsigt, brännhett vatten.

  • 37:68

    Efter detta [mottagande] förs de ned i helvetet.

  • 37:69

    De såg hur deras fäder gick vilse

  • 37:70

    och de hade bråttom att följa i deras spår.

  • 37:71

    Ja, före dem gick de flesta människor bland gångna tiders folk vilse,

  • 37:72

    trots att Vi hade sänt varnare till dem -

  • 37:73

    och se hur slutet blev för dem som varnades [förgäves] -

  • 37:74

    [för alla] utom för Guds sanna tjänare!

  • 37:75

    OCH NOA anropade Oss [om hjälp mot sitt folk som inte trodde på honom]; och Vi bönhörde honom till fullo!

  • 37:76

    Vi räddade honom och hans familj från den stora katastrofen

  • 37:77

    och gav hans efterkommande en plats [på jorden]

  • 37:78

    och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten;

  • 37:79

    i alla länder [ber de]: "Fred och välsignelse över Noa!".

  • 37:80

    Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta -

  • 37:81

    han var en av Våra sant troende tjänare.

  • 37:82

    Och Vi lät de andra drunkna.

  • 37:83

    ABRAHAM följde samma väg.

  • 37:84

    Han steg inför sin Herre med rent hjärta.

  • 37:85

    Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad är det ni dyrkar

  • 37:86

    Hyllar ni lögnen om gudar [som har en plats] vid sidan av Gud

  • 37:87

    Vad är då er åsikt om världarnas Herre?"

  • 37:88

    Och han såg upp mot stjärnorna

  • 37:89

    och sade: "Jag känner vämjelse [för er skull]!"

  • 37:90

    Då drog de sig tillbaka och gick ifrån honom.

  • 37:91

    Därefter begav han sig i hemlighet till deras gudabilder och frågade: "Varför tar ni inte för er [av offergåvorna]

  • 37:92

    Hur är det fatt med er? Och ni svarar ju inte!"

  • 37:93

    Och han smög sig fram till dem och slog till dem med hela sin styrka [så att de gick i stycken].

  • 37:94

    Då fick [människorna] bråttom tillbaka,

  • 37:95

    [och] han sade: "Dyrkar ni [bilder] som ni har huggit till [med era egna händer],

  • 37:96

    fastän Gud har skapat både er och ert hantverk?"

  • 37:97

    De sade: "Låt oss bygga ett bål och kasta honom i elden!"

  • 37:98

    Och de hade [annat] ont i sinnet mot honom, men Vi korsade [deras planer].

  • 37:99

    Och [Abraham] sade: "Jag skall [lämna er och] gå dit min Herre vill leda mig."

  • 37:100

    [Och han bad:] "Herre! Ge mig en [son, en] av de rättfärdiga!" -

  • 37:101

    Och Vi gav honom det glada budskapet om en son med ett milt och fogligt sinnelag.

  • 37:102

    Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: "Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?" [Ismael] svarade: "Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt]."

  • 37:103

    Men så fort de båda hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken,

  • 37:104

    ropade Vi till honom: "Abraham [hejda din hand]!

  • 37:105

    Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!" Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta;

  • 37:106

    detta var klart och tydligt en prövning.

  • 37:107

    Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur;

  • 37:108

    och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten

  • 37:109

    [som ber:] "Fred och välsignelse över Abraham!"

  • 37:110

    Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta.

  • 37:111

    Han var en av Våra sant troende tjänare.

  • 37:112

    Och Vi gav honom det glada budskapet att Isak [skulle födas åt honom och bli] en profet, en av de rättfärdiga.

  • 37:113

    Och Vi välsignade honom och Isak - bland deras efterkommande finns såväl den som gör det goda och det rätta och den som begår uppenbar orätt till skada för sig själv.

  • 37:114

    VI VISADE sannerligen Moses och Aron stor nåd,

  • 37:115

    då Vi räddade dem och deras landsmän ur [träldomens] förbannelse

  • 37:116

    och Vi hjälpte dem till seger över [sina fiender].

  • 37:117

    Och Vi gav dem Skriften där allt framstår klart och tydligt,

  • 37:118

    och ledde dem på den raka vägen.

  • 37:119

    Och Vi lät deras minne bevaras av senare släkten

  • 37:120

    [som ber:] "Fred och välsignelse över Moses och Aron!"

  • 37:121

    Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. -

  • 37:122

    De var två av Våra sant troende tjänare.

  • 37:123

    ÄVEN ELIA var en av [Våra] budbärare,

  • 37:124

    och han sade till sitt folk: "Fruktar ni alls inte Gud

  • 37:125

    Ni åkallar Baal och överger Gud, den bäste Skaparen,

  • 37:126

    Gud, er Herre och era förfäders Herre!"

  • 37:127

    Men de beskyllde honom för lögn och de skall sannerligen kallas fram [för att dömas] -

  • 37:128

    men inte så Guds sanna tjänare. -

  • 37:129

    Och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten

  • 37:130

    [som ber:] "Fred och välsignelse över Elia och dem som följde honom!"

  • 37:131

    Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. -

  • 37:132

    Han var en av Våra sant troende tjänare.

  • 37:133

    ÄVEN LOT var en av [Våra] budbärare.

  • 37:134

    Vi räddade honom och hela hans familj

  • 37:135

    utom en gammal kvinna, som var bland dem som dröjde sig kvar,

  • 37:136

    och därpå lät Vi de övriga gå under.

  • 37:137

    Ni passerar [ännu i dag] deras [ödelagda boplatser] tidigt om morgonen

  • 37:138

    och när natten faller på. Vill ni inte använda ert förstånd

  • 37:139

    ÄVEN JONA var en av [Våra] budbärare;

  • 37:140

    han flydde som en förrymd slav [och gömde sig] ombord på ett fullastat skepp.

  • 37:141

    Och så kastade de lott och han förlorade;

  • 37:142

    [och de kastade honom i havet] och han slukades av en väldig fisk - han hade nämligen begått ett svårt fel.

  • 37:143

    Och hade han inte hört till dem som [också i motgångens dagar] prisar Gud,

  • 37:144

    skulle han helt säkert ha blivit kvar i dess buk till den Dag då de [döda] skall återuppväckas.

  • 37:145

    Men Vi lät honom kastas upp [ur fiskens buk] på en öde [strand], sjuk [och eländig],

  • 37:146

    och Vi lät en kurbitsplanta växa upp över honom.

  • 37:147

    Så sände Vi honom tillbaka till [hans folk,] hundra tusen [människor] eller ännu fler;

  • 37:148

    och de trodde [nu på honom] och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.

  • 37:149

    BE DEM nu om en förklaring: är det så att din Herre skall ha döttrar medan de [själva] skall ha söner?

  • 37:150

    Eller [påstår de] att Vi i deras åsyn har skapat änglarna till kvinnliga [väsen]

  • 37:151

    I sin lögnaktighet säger de ju:

  • 37:152

    "Gud har avlat." Ja, visst är de lögnare alltigenom!

  • 37:153

    Skulle Han ha valt döttrar framför söner?

  • 37:154

    Hur är det fatt med ert omdöme?

  • 37:155

    Detta borde ni noga tänka över!

  • 37:156

    Eller har ni klara bevis [för vad ni påstår]

  • 37:157

    Lägg då fram, om ni talar sanning, den Skrift [som ni stöder er på]!

  • 37:158

    De anser att det råder släktskap mellan Honom och osynliga väsen; och ändå vet dessa väsen att de skall föras fram [inför Gud för rannsakan och dom]!

  • 37:159

    Stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]!

  • 37:160

    Men Guds hängivna tjänare beter sig inte på detta sätt.

  • 37:161

    Och ni kan inte - och inte heller de [väsen eller krafter] som ni tillber -

  • 37:162

    locka någon att vända sig ifrån Honom,

  • 37:163

    utom den som redan [har slagit in på vägen] till helvetet.

  • 37:164

    [Änglarna säger:] "Det finns inte en av oss som inte har sin bestämda plats;

  • 37:165

    det är helt visst vi som ställer upp i sluten ordning

  • 37:166

    och vi som prisar [Hans] härlighet!"

  • 37:167

    FÖRR HÖRDES ofta de [som förnekar sanningen] säga:

  • 37:168

    "Om vi [till stöd] hade haft ett ord från våra förfäders tid,

  • 37:169

    skulle vi säkert ha blivit Guds sanna tjänare."

  • 37:170

    Och [nu när ordet från Gud har nått dem] vill de inte tro på det! Men de skall få veta [vad det var som de förnekade]!

  • 37:171

    Vi har redan gett Våra tjänare, budbärarna, Vårt löfte

  • 37:172

    att de skall få all hjälp

  • 37:173

    och att Våra styrkor [av troende] skall hemföra segern.

  • 37:174

    Håll dig nu en tid ifrån dem [Muhammad]

  • 37:175

    men ha dem under uppsikt - [när lidandet drabbar dem] kommer de att inse [sanningen].

  • 37:176

    Vill de [verkligen] att Vårt straff kommer över dem med en gång?

  • 37:177

    Då måste det bli ett dystert uppvaknande för dem när de ser [straffet] på planen framför sitt hus, de som inte lät sig varnas!

  • 37:178

    Håll dig [alltså] nu en tid ifrån dem

  • 37:179

    men ha [dem] under uppsikt - de kommer att inse [sanningen].

  • 37:180

    STOR är din Herre, den Allsmäktige, i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]!

  • 37:181

    Och fred och välsignelse över [Hans] budbärare!

  • 37:182

    Lova och prisa Gud, världarnas Herre!

Paylaş
Tweet'le