75 KIYAMET

  • 75:1

    Jag kallar till vittne Uppståndelsens dag!

  • 75:2

    Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]!

  • 75:3

    Tror människan att Vi inte förmår sätta samman hennes ben [på nytt]

  • 75:4

    Visst förmår Vi det! Vi förmår [till och med] återställa hennes fingerspetsar [i deras forna skick]!

  • 75:5

    Men människan vill fortsätta att leva sitt syndiga liv

  • 75:6

    och hon frågar [misstroget]: "Och denna Uppståndelsens dag, när kommer den?"

  • 75:7

    [Den Dag] då blickarna grumlas [av fruktan]

  • 75:8

    och månen mister sitt sken

  • 75:9

    och solen och månen förenas -

  • 75:10

    den Dagen skall människan ropa: "Vart skall jag fly?"

  • 75:11

    Men då finns ingen trygg plats dit du kan fly!

  • 75:12

    Den Dagen [är du tillbaka hos] din Herre - målet för din färd!

  • 75:13

    Den Dagen skall människan förstå vad hon gjorde och vad hon underlät;

  • 75:14

    ja, hon skall se sig själv [sådan hon var],

  • 75:15

    även om hon söker ursäkter [för sina fel].

  • 75:16

    SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt!

  • 75:17

    Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen.

  • 75:18

    När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen;

  • 75:19

    sedan är det Vår sak att göra dess mening klar.

  • 75:20

    NEJ! Ni [människor] älskar detta liv och dess flyktiga [glädjeämnen]

  • 75:21

    [till den grad att] ni skjuter tankarna på evigheten åt sidan!

  • 75:22

    Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje -

  • 75:23

    de får skåda sin Herre -

  • 75:24

    medan mörka skuggor kommer att skymma [andras] ansikten -

  • 75:25

    de grubblar över det lidande som väntar dem.

  • 75:26

    NEJ! När [den döende] är nära att utandas sin sista suck

  • 75:27

    och de [anhöriga] frågar: "Vem har det botemedel [som kan rädda honom]?"

  • 75:28

    och han själv tänker att avskedets stund är inne

  • 75:29

    och vånda läggs till vånda.

  • 75:30

    Då återstår [bara] den sista färden till din Herre!

  • 75:31

    Men [denne man] hade ingen tro och han bad inte.

  • 75:32

    [När sanningen kom] förnekade han den och vände den ryggen;

  • 75:33

    och sedan gick han, högfärdig och självbelåten, tillbaka till de sina.

  • 75:34

    [Ditt slut] är nära [eländige förnekare]!

  • 75:35

    Ja, [ditt slut] är nära!

  • 75:36

    TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill [utan att ställas till svars]

  • 75:37

    Var hon inte en droppe sädesvätska, utgjuten [i ett kvinnligt sköte],

  • 75:38

    och blev därefter en grodd som satte sig fast - och som Han sedan skapade och formade [till människa i enlighet med den uppgift som skulle bli hennes]

  • 75:39

    och skapade av detta de två könen, det manliga och det kvinnliga

  • 75:40

    Skulle då denne [Skapare] inte ha makt att uppväcka de döda till nytt liv?

Paylaş
Tweet'le